Posts Tagged ‘Relationer’

Relationers status

november 2, 2012

Jag funderar på den status som sex har när det kommer till att definiera våra relationer till andra människor. Detta märks inte minst i språket, i uttryck som ”bara vänner”. De relationer som är ”något mer”, alltså har utvecklats från ”bara vänner” till ”kärlek” har två egenskaper. De är:

1. Romantiska

2. Sexuella.

De måste vara båda två; ett romantiskt förhållande utan sex ses som ofullständigt. Om ena partnern är asexuell eller av andra anledningar inte vill ha sex så betyder det att det är fruktansvärt synd om den andra partnern. Den asexuella är känslomässigt störd och borde gå i terapi, alternativt hormonellt rubbad och borde äta piller. Eventuellt är motviljan att ha sex också ett tecken på att hen inte älskar sin partner, eller är fientligt inställd till henom på ett undermedvetet plan. Fråga vilken mainstream-sexrådgivare som helst och detta är vad de kommer att säga. Att ha sexuella förhållanden som inte är romantiska är rent principiellt acceptabelt, dock inte i längden. Förr eller senare förväntas du ”stadga dig” om du inte vill betraktas som känslomässigt störd på något sätt.

Själv är jag varken sexuell eller romantisk, vilket kanske är enklare på ett sätt – har du tackat nej till det ena kan du lika gärna tacka nej till det andra, eftersom de två betraktas som synonymer. Två störningar till priset av ett, så att säga.

Men tillbaka till relationers status. Relation, ett ord som liksom ”förhållande” i de flesta sammanhang är synonymt med sexuellt förhållande. Vill du använda det i något annat sammanhang måste du i alla fall specificera vad för typ av relation du pratar om. Du kan inte säga: ”jag måste hem och jobba lite på min relation” och lika gärna mena syrran. Varför denna status åt den sexuella, romantiska tvåsamhetsrelationen (som jag i fortsättningen för enkelhetens skull kallar den sexuella relationen)? Antagligen har det med historien att göra; arbetskraftens reproduktion, familjen som produktions- och konsumtionsenhet och som den minsta enheten för mannens överordning över kvinnan. Idag har vi släppt kravet på att alla sexuella relationer ska vara heterosexuella eller producera barn, även om normen är fortsatt stark, och statusen lever kvar. Varför kanske jag skriver om vid ett senare tillfälle. Jag tänkte kort och koncist göra en uppräkning av olika karaktäristika hos vänskaps- och sexuella relationer, och vad som associeras med dessa:

Sexuell relation Passionerad, dramatiska känslor. Omgärdat av ett rikt språk. Metaforer. Ett självklart ämnesval i böcker/filmer/låtar. Bo tillsammans under lång tid. Fysisk närhet är grunden samt ett krav.Skaffa barn med.Den mest speciella relationen. Kittlande och spännande.”Andra hälft”. Att helt gå upp i varandra = gulligt och självklart. Svartsjuka normalt.

Vänskapsrelation Opassionerad, odramatisk. Ej omgärdat av rikt och metaforiskt språk. Ej ett självklart ämnesval i böcker/filmer/låtar. Bo separat. Fysisk närhet är irrelevant. Inte skaffa barn med. En i högen av relationer. Vardaglig. En helt och hållet separat person. Att helt gå upp i varandra = osunt. Svartsjuka osunt.

Det jag hoppas slår alla är att uppräkningen inte är sann. Vänskapsrelationer kan vara odramatiska på ett underbart sätt, men de kan också vara dramatiska, fyllda av svartsjuka, uppbrott, en känsla av att relationen är unik, etc. Jag tror till viss del att språket begränsar oss. Hur många metaforer har vi inte för att vara kär i eller kåt på någon? Tiden stannar när vi rör vid varandra, och så vidare. Hur många metaforer har vi för nära vänskap? Jag kan inte komma på en enda. Kan inte tiden stanna över ett samtal som öppnar nya världar och binder människor samman?

Detsamma gäller fysisk närhet. Vissa tycker inte om fysisk närhet alls eller är likgiltiga och det är så klart lika okej och bra som något annat. Men vissa, däribland jag, älskar att vara nära mina vänner; krama och hålla om, sitta nära, röra vid varandra. Denna dimension av vänskapsrelationer är nästan helt bortskalad ur vårt medvetande. Allt som är kvar är en formell kram när en skiljs åt. Alla spar sig till den ”verkliga” intimiteten, till att få ”uttrycka sin kärlek fysiskt” med en sexpartner. Beröring som inte leder till orgasm är väl inget värt, eller?

Den sexuella kärleken har likt en wettex-trasa sugit upp alla de ord och associationer som kunde varit neutrala, och fått dem att implicera något sexuellt. Till och med själva ordet kärlek. Jag tror att den sexuella kärleken står i vägen för att människor ska kunna se och uttrycka vänskapskärlek och annan kärleks hela skala. En förlust för alla människor, men kanske främst för asexuella, eftersom det är vi som måste övertala folk att vi har meningsfulla relationer och passioner och inte är trasiga människor. Ibland kanske vi till och med måste övertyga oss själva.