Posts Tagged ‘A’

A – ateistanalogin

november 22, 2012

Det är inte det att jag inte har något att skriva. Snarare alldeles för mycket. Mina tankar är så tätt ihopvävda med varandra att jag inte kan separera och stycka upp dem i relativt korta blogginlägg.

Jag tänker på asexualitet varje dag om inte varje timme; på mina föreläsningar som egentligen handlar om något annat börjar jag fundera på hur olika teorier kan appliceras på asexualitet eller snarare samhällets reaktioner på den. Varje dag hamnar jag i sammanhang, texter och samtal, där uteslutningen av asexualitet som möjlighet är så fruktansvärt uppenbar för mig, och jag undrar varför ingen annan ser det. Det är lite som att ha en superkraft – eller att bara vara jävligt psykotisk. En vanlig tanke bland folk som hör talas om asexualitet är att asexuella måste ha så fruktansvärt mycket tid och energi över till diverse produktiva aktiviteter, eftersom vi inte distraheras av att t.ex. stirra på någons röv, smida planer för att få någon i säng eller oroa oss för könssjukdomar (detta är inte mina fördomar utan ungefär vad dessa personer själva brukar framföra). I stället har vi massor av tid och koncentration över till att jobba, studera och göra rationella val. Detta vill jag å det bestämdaste dementera. Min asexualitet är mycket distraherande. Dessutom finns det många andra typer av intressen som kan vara distraherande.

Nåväl! För att komma igång lite har jag nu bestämt för att i ungefär en månad framöver skriva ett inlägg varje dag om något ämne som kan relateras till asexualitet, i alfabetisk ordning. Det gör att jag tvingas skriva samt att antalet tecken hålls nere. Och att bloggen förblir aktiv!

                                  ***

Tänk er ett samhälle med ”religionsfrihet” där ateism inte finns på kartan. Ett samhälle där alla ska välja en av de stora religionerna. Gillar du ingen har du inte gjort rätt. Du kanske kan prova en annan sorts religionsutövning, till exempel med hjälp av en religionscoach som kan introducera dig till lite hippa new age-inslag eller något liknande. En icke-troende är ingen riktig vuxen som kan göra autonoma uttalanden, och måste därför tillrättavisas och med stadig hand ledas in i strömfåran.

Religionen är den ram inom vilken alla människor ryms. Där innanför kan de bråka, ifrågasätta, tänja på gränserna för vad den är. Men tron sväljer till syvende och sist alla tänkbara mänskliga existenser. Varför skulle det finnas något klaustrofobiskt över detta ontologiska faktum? Alla får ju välja precis vad de vill tro på, typ. Det är ju för helvete frihet vi snackar om!

Ateism, det är en negation, en frånvaro och därför inget som det finns anledning att prata om. Varför prata om att inte be, att inte känna guds närvaro? Hur andlig känns en sådan diskussion? Jävligt oandlig, om ni frågar mig.

Vi är alla i grunden andliga varelser. Det är tragiskt om vissa aldrig kommer få uppleva guds nåd och himmelrikets fröjder. Vi bör hjälpa dem, för deras egen skull. De är sjuka och behöver rättas till. Jag säger detta för att vara elak eller för att jag älskar religionsfrihet och vill att alla ska få chansen att vara med i den.

Vi vet inte riktigt vad ateism beror på, men vi har några forskare som jobbar på det.

Vad vill de? Varför är det viktigt för dem att folk inte tror att de är typ med i svenska kyrkan, om de nu är så likgiltiga och inte i själva verket är satanister?

Även om en liten klick kan tänkas vara riktiga ateister så är det väldigt, väldigt viktigt att ingen av de som har en inneboende potential att tro får för sig att de är ateister och därmed stänger dörren för att bli en hel och normal människa. Samhället måste in i det sista kämpa för att de ska se ljuset. Därför är det säkrast att inte prata om ateism i till exempel skolor. I den åldern håller ju kidsen på och ifrågasätter allt, detta skulle förvirra ytterligare för stackarna. De allra flesta kommer ju ändå växa upp och bli sunda kristna, ingen idé att krångla till det.

Om någon mot förmodan skulle få för sig att den är ateist så är det viktigt att den personen granskas, så att ateismen inte formerats på felaktiga grunder eller formulerats utan goda skäl. Har du verkligen aldrig bett? Går du till kyrkan ibland? Aha! Med familjen, jo jag tackar. Åklagarsidan har inga fler frågor.

Du har nog bara inte hittat rätt tro för just dig. Har du provat att meditera? Prova igen.

Du stänger nog dörren för möjligheter genom att sätta en stämpel på dig själv på det där viset. Ge det några år så hittar du nog en helig skrift att ta till ditt hjärta. Du får vänta huuur länge du vill med att hitta din tro, men ha hela tiden ett öppet sinne. Rygga inte tillbaka för möjligheten när ett Jehovas Vittnen knackar på. Du är ingen riktig ateist om din ateism bara beror på att du inte varit öppen för möjligheten, för då är du bara trångsynt.

Det finns människor som kallar sig ateister. De är lite som folk är mest. Det är förstås svårt att vara ateist i dagens samhälle. Det var det om det.  

Här har vi kämpat och kämpat för att få tro, för att få be i vilken ställning vi vill och så vidare. Och så kommer ni där. Och säger att ni är lyckliga utan religion, att det inte är nödvändigt, att det är en social norm som bör ifrågasättas. Ni tycker med andra ord att jag är meningslös!

Men hur känner du om du går in i en katedral? Hur reagerar du när du hör en predikan? Väcker det inget hos dig?

Har du provat att meditera?

Du kanske är muslim utan att veta om det?

Fine, ha ett meningslöst liv som avslutas med att du får brinna i helvetet, men sluta tro att nån bryr sig!!!!!!

 

Lite så hade det till exempel kunnat vara.