Archive for the ‘Asexualitet’ Category

Get used to it

februari 28, 2013

Väldigt många asexuella är också transpersoner. Väldigt många asexuella är också autister.

Jag säger det nu, för det finns en risk att det blundas för. När asexualitet skall personifieras, så är det ofta en person som är ”som alla andra” som eftersöks. En neurotypisk cisperson. Det är klart att sådana också skall få intervjuas och berätta om sin asexualitet, men vi bör inte blunda för hur vanligt autism och trans är bland asexuella. Jag förstår att det gör ont i veckotidningreporterns ögon och öron när hen vill ha ett reportage om en helt vanlig tjej med helt vanligt liv som försöker ha en helt vanlig kärleksrelation fast utan sex, när intervjuobjektet säger att hen inte identifierar sig som tjej, eller att hen gick i aspergerklass så det är svårt att ge den vanliga ”jag försökte passa in i klassen i högstadiet/gymnasiet men alla kände massa sexuell attraktion”-berättelsen. Det blir knepigt och mer än ett begrepp måste förklaras för läsaren.

Men det är ändå på riktigt.

Dessutom kan vi vara homo, icke-monogama, osv osv. Alltså jättejobbiga och det går inte alls att skriva om oss på ett sätt som skall visa att vi är precis som alla andra, fast utan sex. (pro-tip: ”alla andra” är inte heller alltid heterosexuella, monogama, cis, neurotypiska osv. )

Förslag på lösning: Ingen skall behöva visas vara ”normal” och ”som alla andra” för att erkännas och accepteras, istället skall vi förstå att människor fungerar på många olika sätt.

Annonser

Bloggen lever! + Jag förklarar mig

oktober 27, 2012

Det är numera bland andra moi som driver denna viktiga blogg, som ju har legat i träda alldeles för länge. Jag känner att jag tar på mig ett slags ansvar. Nog för att den så kallade allmänhetens intresse för asexualitet är, för att underdriva, ganska begränsat. När jag för ett tag sen googlade asexuell var de föreslagna sökorden ”asexuell reproduktion” samt ”asexuell svamp”. Sen dess har det faktiskt poppat upp en del asexualitetsrelaterade bloggar, men den här är fortfarande bland det första icke svamprelaterade som kommer upp vid googling. Jag måste därför tänka på det här med första intryck, att det tydligen är viktigt och så vidare.

Jag vill inte framstå som någon slags jobbig asexuell som klagar på sexnormer och bara gnäller på andra för att de inte för min kamp, utan att själv komma med några konstruktiva eller dekonstruktiva teorier. Jag känner även att jag bör vara riktigt överentusiastiskt sexpositiv i varannan mening. Folk får ju inte tro att jag är någon slags moralist som bara är sur över att jag blev kallad tönt en gång i högstadiet, eller något liknande. Eller reagera så här: ”aww, vad fint att alla får vara som de vill. Nu kan vi riktiga vuxna fortsätta med det viktiga; den genitala frigörelsen”.

Jag vill inte att det ska framstå som att asexuella tycker att vi är offer, och lämna öppet mål för alla som undrar vad vi klagar på, när [valfri grupp] möter en massa förtryck som asexuella inte kan föreställa sig. Eller som att vi är en till tradig, osexig ”minoritet” som ska hålla på och kräva ”rättigheter” hit och dit så att begreppen tillslut urvattnas och vi glömmer det verkligt viktiga (sex?). Det får inte bli trivialt, men inte heller för argt och känslosamt.

Allt detta kommer folk antagligen att tänka, vad jag än gör. Det är detta som gör att jag drar mig så för att skriva eller prata om asexualitet. Jag har försökt, med människor som upplever sig som väldigt normkritiska och öppensinniga, men har mest mötts av en klapp på huvudet. Så jag slutade med det och började blogga, uppenbarligen.

Jag påstår inte att asexuella är de enda som kränks, patologiseras, förlöjligas och utesluts. Jag påstår inte att asexuella har det värre än någon annan. Jag är övertygad om att de svårigheter en som asexuell möter inte är isolerade från de svårigheter många andra möter. Även om så var fallet skulle det vara rätt att asexuella tar plats. Jag stjäl inte utrymme från någon annans utrymmeskvot – det finns faktiskt ingen sådan kvot. Den är bara något påhitt.

Jag skriver om asexualitet för att 1. Jag är asexuell, och 2. För att det fortfarande ses som för irrelevant för att så värst många andra ska orka göra det. Kanske tycker de att det är tråkigt och osexigt eller att det komplicerar budskapet om den sexuella frigörelsen för mycket, jag vet inte.

Nu blev det lite gnäll i alla fall. Egentligen hade jag velat börja med att bevisa att jag är sådär skön och harmonisk ”trots att” jag kallar mig asexuell och inte har sex. Inte för harmonisk förstås, som att min själ helt saknar passion och svärta, men ni fattar. Det får bli en annan gång, och jag ber lagom ödmjukt om ursäkt för detta halvjobbiga inlägg. Kram på er!

Cleverbot

maj 27, 2011

Känner ni till Cleverbot? Det är en bot (vad det är får ni ta reda på själva, typ kolla Wikipedia eller fråga en nördvän) som det går att chatta med. Ni hittar den på http://cleverbot.com/

En gång uppstod denna diskussion mellan den och mig:

Inte så värst accepterande 😦

Orsaker?

januari 9, 2010

Truth to be told skriver om asexualitet och diskuterar huruvida det är en läggning eller en sjukdom.

Att vara asexuell är i sig inget problem. Det stör ju ingen annan, det är ungefär som att någon inte intresserar sig för bilar än om väldigt många andra gör det. Är den personen sjuk då, för att den inte intresserar sig för bilar? Säg inte att det inte är samma sak, för det är i princip det.

Ah, roligt tycker vi! Det är roligt när någon bloggar om , för syns inte – finns inte som ni vet, särskilt när det är med en positiv inställning! Lite extra trevligt är att de länkar till en av oss. Bra är också att det understryks att asexualitet inte är en sjukdom. Vi gillar!

Man söker efter orsaker till asexualitet, även fast grunden ofta är densamma som till hetero-, homo- eller bisexualitet.

Angående orsaksletandet, som ofta tas upp, vill jag säga något. Jag tycker inte att det är viktigt ifall ”orsaken” är densamma som till någon annan läggning, eller något helt annat. Det är inte viktigt ifall det ligger i generna, i uppfostran, något konstigt virus eller helt beror av erfarenheter. Det viktiga är situationen nu, inte hur den uppstod. Hur du förhåller dig till din asexualitet, vad den innebär för dig. Inte varför den är en del av dig. Det händer att folk känner att de måste berätta att de inte har blivit sexuellt utnyttjade (antagligen för att de har upplevt tillfällen då människor har antagit att deras asexualitet berodde på något sådant), för att övertyga mottagarna om att de är asexuella ”på riktigt”. Det händer också att folk tvekar att kalla sig asexuella just för att de har varit med om ett övergrepp – ”Tänk om det inte hade hänt, då hade jag kanske varit sexuell”. Om bara om fanns. Nu är det så att det som har hänt, det har hänt.

Jag vill inte se någon som en bättre eller mer äkta asexuell för att hen inte har varit med om ett övergrepp eller för att hen aldrig någonsin har velat ha sex. Alla asexuella är, precis som alla andra, olika. Individer. Det är idiotiskt att kräva att alla skall ha samma känslor och erfarenheter.

Mikusagi

Lycka är att bli accepterad och respekterad

november 15, 2009

Sofie har pratat om asexualitet i Christer i P3, lyssna gärna på intervjun här.

Jag tänkte prata om reaktioner, för det är ju en av sakerna vi skall göra enligt bloggens första inlägg. Många tycker att det är konstigt, eller så tror de mig helt enkelt inte. Men det är inte alltid så! Absolut inte! Jag har jättefina ”supporters”, typ Arla, och jag är jätteglad att jag har dem. Det är viktigt att bli förstådd och att inte vara freaket i sällskapet, så att jag kan umgås även med folk som inte är asexuella. Jag umgås gärna med asexuella, det blir en speciell gemenskap och när det pratas om sex så är utgångspunkten och perspektivet ett helt annat än i andra grupper, men vi finns inte i överflöd.

Jag får höra en del som påstår att jag visst är sexuell, vilket inte är särskilt kul eftersom de på något sätt omyndighetsförklarar mig när de säger att jag inte kan definera mig själv, men många hanterar min läggning som vilken annan som helst. Oproblematiskt. Tack!

Jag är inte en hel människa om jag inte känner mig välkommen med min identitet hos mina närmaste.

Mikusagi

Sexdagarna

februari 12, 2009

Ni som bor i Uppsala har i mars möjlighet att prata om asexualitet. Detta tack vare Sexdagarna.

Från deras hemsida:

Samtal om asexualitet
Rikkie, Miku och Jenny (nätverket Asexuell, en aktivistgrupp inom RFSL Stockholm) leder ett samtal om asexualitet. Har du funderingar om asexualitet, din egen eller andras, privat eller ur ett mer sexualpolitiskt perspektiv, eller om hur asexualitet och eventuell läggning kan upplevas? Kom och delta i vårt samtal!

5 mars 15.15–16.00 ÖG Nation
Be there or be square 😉

Heed påminner mig om vikten av aktivism

september 20, 2008

Mattias S uppmärksammar mig om att Linn Heed helt har glömt bort asexualitet som möjlig position för friska personer. Hen föreslår det inte ens, utan tycker att mannen som inte är intresserad av sex skall söka professionell hjälp.

Jag blir faktiskt förvånad när en sexrådgivare som Linn Heed, som borde hålla sig uppdaterad och skaffa sig ny kunskap hela tiden, inte ens nämner asexualitet som en möjlighet. Förutom som en belastning, en sjukdom. Något som skall botas.

Det är just sådant här som visar att vår aktivism är viktig.

Så länge vuxna förväntas ha sex bara för att de är människor och lever i en parrelation, behövs begreppet asexualitet och kampen för att etablera det.
Så länge skolorna säger när och inte om, behövs asexuell som möjlig identitet.
Så länge en relation utan sex inte kan tas på allvar, behövs det skrikiga små röster som kräver att bli hörda.

Från mitt inlägg Varför asexuell?

Ett begrepp, en identitet, gör det möjligt för människor att organisera sig. Att hitta styrka i gemenskap. Som Mattias S skriver;

Att hitta andra likasinnade att prata med gör för många att man kan börja känna sig trygg i sig själv och den man är. Att man kan våga stå för den man är och inte här som Olle känna att det hindrar honom från att ta kontakt med personer.

I chatten såg det ut så här:

Olle74 säger: Hej Linn, Jag undrar om det är normalt för en 34 årig man att vara oskuld och faktiskt inte ha lust till sex överhuvudtaget. Jag känner att det hindrar mig från att dejta, för det skulle nog skrämma kvinnorna. Vad kan denna brist på lust vara?
Linn Heed säger: Bristande lust kan bottna i många olika orsaker, både psykologiska men även fysiologiska. Har man någon sjukdom eller medicinerar så kan det givetvis påverka lusten, humöret och den kemiska sammansättningen med hormoner och dylikt i kroppen. Mår man psykiskt dåligt, känner sig labil, orolig, dålig självkänsla, bristande tillit till andra människor så påverkar det givetvis en persons möjligheter till socialt samspel. Har man därtill ett bagage, av t ex jobbig uppväxt med gränsöverskridande (behöver inte nödvändigtvis vara sexuella övergrepp), där man inte har fått sina basala behov tillgodosedda, så kan det påverka den sexuella lusten och förmågan i vuxen ålder. Sedan är lusten olika stark från individ till individ, och från olika situationer och tidsperioder i livet. Känner du dig bekymrad över detta och önskar förstå på djupet vad detta bottnar i, så råder jag dig till att söka en professionell samtalskontakt.

Länk

Det är också viktigt att inte glömma att brist på sexlust kan vara ett problem för människor. Professionell hjälp kan vara ett bra val för många, men inte för alla. Det finns inte bara en väg. Jag informerar om den som inte är representerad i lika stor utsträckning.
Mikusagi

WIN!

september 12, 2008

Mvh,

Asexuella Pacifistmaffian

Andre intressante bloggar om asexualitet, sexualitet, Jonas val, Qruiser, HBT, aktivism

Jeg har nok en sexualitet, tross alt

augusti 23, 2008

Jeg har under en ganske lang periode hatt en identitetskrise. Den var ganske tydelig under pride, men har värt der under hele sommeren. Det er min seksuelle identitet det er snakk om. I nesten et år har jeg fölt meg hjemme i, og identifiert meg med, asexualitetsboksen. Det har blitt en så stor del av mitt liv at å fjerne den ville bli som å fjerne en finger. Ja, dere fatter nok. Det begynte med at jeg traff mennesker som jeg faktisk ble seksuellt attrahert av. I den grad at jeg faktisk kunne tenkt meg å ha sex med dem.

Hva gjör en om en har värt og fortsatt identifierer seg som asexuell, men vil ha sex? Vil jeg egentlig ha sex? Er det riktig av meg å delta i samtal om asexualitet om jeg ikke er asexuell? Er jeg asexuell på riktig, eller er det fordi jeg har en ”könsidentitetsstörning” og av ”naturlige” årsaker ikke föler meg komfortabel med min kropp? Hva hender om jeg får masse ångest?

Det gjör det heller ikke spesielt enkelt når den sexen som en önsker å ha ikke er vanilj. Ikke på noe sett. Når en vil ha sex hvor piskor, tvång, safewords, fetischer och örfilar gjelder. Ikke bare har jeg kjent skyldfölelse for at jeg sviker asexualitetsfolket, men det at jeg ikke vil gjöre vaniljsaker föltes som et enda större svek.

Just nu er jeg der hvor jeg ikke bryr meg. Jeg skal ta min asexualitet ut til et aktivistisk nivå, jeg kommer fortsatt til å argumentere for at asexualitet nevnes i sexualundervisningen, at sexualrådgivere, skolinformatörer og vårdpersonal har den kunnskapen som trengs for å kunne gi folk et naturlig og bra bilde av asexualitet.  Jeg har også kommet fram til at jo mer jeg kommer på at jeg faktisk vil ha sex, kan ha sex og klarer å ha sex, jo mindre interessant er sex for meg. Det er ikke det at det er tråkigt, det er det at jeg godtar en side ved meg som jeg tror at jeg har undertrykt en ganske lang stund.

Å kunne vite at ”jo, jeg har en sexualitet, og den er fin, men jeg behöver ikke. Om jeg ikke vil. Det gjör ingenting om jeg aldri mer vil, eller vil en gang i måneden” föles så himla bra.

Les andra intressanta åsikter om asexualitet, bdsm, sexualitet, identitet

Att vara genuin, primär asexuell

juni 22, 2008

Overalt finnes det hierarkier. Også blant asexuella. Det finnes en ide, en oppfattning om hvem som egentlig er asexuell, hvem som er mest asexuell og hvem som er fake. En ekte (genuin) asexuell er en som aldri har kjent lyst [på sex], som aldri har vært kåt, som aldri har vært sexuellt attraherad av noen og som aldri har hatt sex (eller, ihvertfall ikke likt det). Dette er dessuten bare gyldig om en ikke går på medisiner som senker/kan senke sexlysten. I tillegg kan en jo være primär, det vil si at en har visst at en var asexuell hele livet. Dessuten kan en genuin, primär asexuell ALDRI, og da mener jeg aldri, kjenne noen form for lyst eller kåthet eller ville ha sex. For om en asexuell gjør det, så er den nemlig ikke asexuell.. men en fake sexuell!

Personlig mener jeg at å i det hele tatt tenke i sånne baner er totalt meningsløst og barnslig. Jeg har ikke støtt på mange asexuella som tenker sånn, men blant transsexuella er det vanlig. Å ta fra folk retten til å definere seg, noe en gjør ved å sette kriterier for hvem som skal få bruke ord,  er, i min mening, diskriminerende. Riktignok er det kanskje dumt om jeg som hvit, fregnete skandinavier plutselig definerer meg som asiat, selv om jeg ikke har noen som helst tilknytning til et eneste asiatisk land, så noen kriterier må det kanskje være. Problemet oppstår når kriteriene opprettholder en hierarki som uteslutter folk som ellers ville ha identifiert seg med begrepet, om det ikke hadde vært et de ”en gang kanskje følte seg kåt og onanerte” og dermed ikke får være med.

Jeg skal avslutte denne posten med å si at jeg tror mange grupperinger (og da spesielt grupperinger som inneholder minoriteter) hadde hatt godt av å ikke stille så mange krav til hvem som skal få lov til bruke deres ord/definition og identifiere seg med det. Jeg tror på retten til å definere en selv, retten til å skifte definisjoner når, hvor og hvordan en vil.

Les andres intressante blogger om sex, asexualitet, transsexualism, genuin, primär, norm, kritierier, minoriteter, identifiering, definitioner, hierarkier