Dagens samhälle

by

Jag svär på att jag aldrig i mitt liv läst ett reportage eller sett ett tv-inslag om asexualitet, som inte har haft den här vinkeln: I dagens sexualiserade samhälle vill de här personerna faktiskt inte ha sex över huvud taget. Kanske för att väcka förståelse för att det kan kännas alienerande att vara asexuell.

Ändå blir jag alltid lite irriterad över formuleringen, utan att helt förstå varför. Det kan delvis bero på att många säkert förenklar det, till att människor blir mätta på sex av att leva i det här samhället och därför går och blir asexuella istället.

Det kan också bero på att det framställs som att det största problemet med att vara asexuell är att det är mycket sexanspelningar och –skildringar i populärkulturen. Det är nämligen det folk oftast menar när de säger att vi lever i ett ”alltmer sexualiserat samhälle”. Känner någon igen den här inställningen: ”Allt handlar om sex nuförtiden. Det är bara naket på tv, sexspalter hit och dit, hjälpmedel och filmer. Alla skämt ska handla om sex. Förr var sex något fint som skedde mellan två människor som älskar varandra, nu ska det visas upp överallt”. Bakom den står en människa som på ytan kan verka kritisk till sexualisering, men som samtidigt uttrycker en åsikt som genomsyras av densamma. ”Sex är egentligen något djupt, vackert och meningsfullt – massmedia har gjort det till något ytligt, vardagligt och kommersiellt. De har tagit sexualiteten, detta vackra, mystiska, ifrån oss, och fläkt ut den i all sin förnedrande kroppslighet och desperation.” (Med fördel läst på Ranelidska).

Jag personligen tar mycket mer illa vid mig över doktrinen som säger: utan sex kan du inte uppleva kärlek, utan sex kan du inte vara lycklig, utan sex ska du inte få ha barn, utan sex kan du inte vara frisk, än över en reklam med kåta blickar. Det är inte min innersta drivkraft, min mest meningsfulla sysselsättning, som kidnappats av kapitalismen. Kapitalismen reproducerar normer som utesluter mig, ja, men den är ju knappast känd för att vara snäll och hänsynsfull mot andra heller. Den är ingen demokratisk institution som fördelar utrymmet jämnt och tillgodoser minoriteters rättigheter. Om ”sex säljer” till en överväldigande majoritet så kommer sex att användas för att sälja.

Självklart ska vi ifrågasätta normer ”i det lilla”, det är väl det jag egentligen håller på med i den här bloggen. Marknaden når de flesta utrymmen vi har vare sig vi vill det eller ej. Jag hade antagligen blivit ganska glad ifall en asexuell karaktär hade dykt upp i typ Ica-reklamen. Men ännu hellre vill jag kunna prata öppet om asexualitet med mina närmaste vänner utan att känna mig ifrågasatt.

Jag läste en gång ett citat från någon som menade att ”under 50-talet hade ingen höjt på ögonbrynen åt en person som var ointresserad av sex”.  Jag förstår inte hur någon kan ha en så slarvig syn på historien. Bara för att stadsbilden inte är tapetserad av halvtäckta rumpor så betyder det inte att sexualisering inte finns. Åtminstone sen Freuds dagar har förmågan att njuta av sex (på rätt sätt) varit en förutsättning för att bli betraktad som frisk och mogen. Ja, även och kanske framförallt för kvinnor. Frigiditet (ett ord som betyder kyla men som främst används för att patologisera kvinnors kroppar) har sedan dess setts som ett allvarligt problem som bör åtgärdas, från början med kirurgiska ingrepp, numera med att ”få lite kuk”. Långt innan dess var sex kärnan i äktenskapet vilket vi ser i begrepp som fullbordande av äktenskapet och äktenskapliga plikter.

Varför bryr jag mig om detta? Det är för att jag inte vill ses som tillhörandes en annan era, bara för att jag inte vill ha sex. Jag kommer inte dragandes med någon kristen, borgerlig sexualmoral som kan viftas bort som tossig. Jag vill inte tyst se på när sexuella blir sexuellt frigjorda medan jag själv drar mig tillbaka till en dammig viktoriansk garderob.

Idag kapitaliserar marknaden naturligtvis på ”bristande lust”. Jag tror att sex är det enda område där människor rekommenderas äta mediciner för att motverka ett ointresse. Det är knappast rätt att klandra individen för att vilja ha ett intresse som inte finns. Men det är lite intressant att ointresse, eller asexualitet, i 99,999% av fallen inte ens får vara med som ett alternativ. Många skulle antagligen må bättre av att acceptera ointresset istället för att försöka pressa in sig i mallen till varje pris. Men det är nog inget vi kan vänta på att en pr-byrå ska ta tag i.

Annonser

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: