Bevis

by

Okej, jag kanske inte skriver varje dag. Ehem.

Med risk för att upprepa mig: det vilar en viss bevisbörda över asexuella. Först ska vi bevisa att asexualitet finns, sedan att det inte finns som ett resultat av sjukdom, sedan att jag som enskild individ är asexuell. Klarar vi detta eldprov kommer behoven att rättfärdiga – rättfärdiga att vi behöver ett ord som beskriver just oss, att vi behöver en gemenskap, ett erkännande från samhället och så vidare. Det behöver rättfärdigas eftersom asexualitet enbart ses som frånvaron av något (som om inte allt är en frånvaro av något, en motsats eller avvikelse, det som måste sopas bort för att gränserna ska förbli intakta).

Det är svårt det här med bevis. Jag vill att folk ska lära sig mer om asexualitet och vara nyfikna. Samtidigt gränsar frågorna ofta till anklagelser, ifrågasättanden och ibland kränkningar. Folk förstår inte, och de måste förstå.

Självklart är det svårt att förstå. För många sexuella är deras sexualitet en lika självklar del av dem själva som att andas. Jag kan inte förstå att de känner så, och kommer antagligen aldrig att förstå det. Men jag accepterar att det är så. Jag kanske kritiserar normen som säger att det är självklart att det alltid ska vara så för alla, men jag respekterar människors val att definiera sig själva.

Retorisk fråga: måste vi överhuvudtaget begripa varje detalj av en människa, för att kunna erkänna och respektera henom? Fördomar behövs, utan dem kan vi inte förstå vår omvärld, hörs ibland sägas. Men om vi provar att ha lite mindre fördomar och förstå lite mindre, kanske vi istället kan lära oss lite mer. Bara ett anspråkslöst förslag.

Vi kan aldrig helt förstå en annan människa på något plan – (a)sexuellt, politiskt, religiöst, smakmässigt etc. Det är smärtsamt men lite befriande, och absolut ingen orsak till psykbryt. Judith Butler skriver om kravet på att ha en för andra begriplig identitet, och om omöjligheten i att upprätthålla identitetens gränser och att helt kunna representeras inom dessa:

”And for subjects who are multiply constituted, and sometimes constituted in ways that are not quite known or knowable, this will be an ethical norm before which one can only fail. […]And as we ask to know the other, or ask that the other say, finally, who he or she is, it will be important that we do not expect an answer that will ever satisfy. And by not pursuing satisfaction, we let the other live, offering a recognition that is not based on knowledge, but on its limits.”

Det är säkerligen många vetenskapskramare som tycker att detta är helt åt helvete, nu går det ju att bevisa vad som helst; någon säger att hen är utomjording och så ska alla tro på det, eftersom alla har rätt att definiera sig själva, hur fan skulle det se ut och så vidare. Men om vi utgår ifrån att de flesta människor inte lite för skojs skull anammar ett relativt bespottat identitetsspektrum så kanske vi inte behöver hoppa på ”då skulle ju vad som helst kunna vara vad som helst”-tåget just idag. Dessutom kan bevisbördan riktas också åt andra hållet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: